Vi har tänkt gå in lite mer på vad det är Demonic Confidence handlar om innan vi berättar om vår händelserika dag 1. :)

Demonic Confidence är ett 21 dagars program, som tidigare sagt, ökar ditt självförtroende och sociala kompetens. Då vi är rätt så tillbakadragna och blyga av oss, så är detta en barriär vi måste bryta oss igenom för att vara framgångsrika med guzzarna, err, jag menar brudarna. Så hur fungerar detta program? Jo, detta intensiva 21 dagars program placerar dig i massa sociala situationer som du måste klara av, och i början är det lätt, men det blir värre för var dag då det är pinsammare och svårare, allt för att du skall bli fullständigt socialt kompetent och självsäker i alla situationer. Varför kallas programmet för Demonic Confidence? För att det självförtroendet du får är omänskligt stort! Såsom om en demon har tagit över din kropp och gjort dig kapabel till allting! JAG KAN INTE VÄNTA!!

Vi vet inte riktigt vad det är vi ger oss in i eftersom vi inte har kollat igenom alla objektiv för alla dagar, för det får man inte göra.  Varje dag skall komma som en överraskning, så vi ser fram emot denna utmaning! (Inte riktigt, jag är faktiskt rädd *host*) Nu ska vi berätta om vår första dag i programmet och dess händelser

Dag 1

Var: Medborgarplatsen
Tid: 30 min
Tid avslutad: 1 timme 30 min..
Mål: Gå fram till 30 kvinnor och fråga dem vad klockan är.

Kapten Citrus: Jag träffade min vän Rocky i vår mötesplats Stockholm Södra ca klockan 3. Jag kände pirret i magen och nervositeten redan när jag steg på tåget, jag började svettas lite grann och ifrågasätta mig själv. "Ska jag verkligen göra det här? Löjligt! Lika bra jag drar tillbaka" men jag insåg att jag försökte bara rymma, så jag ignorerade tankarna och fortsatte vidare. Jag var så nervös att jag började tänka högt, sägandes "Jag klarar av det här, jag klarar av det här!!" vilket resulterade i att folk runt omkring mig kollade konstigt på mig. Jag skämdes så mycket!!

När jag väl mötte Rocky i Stockholm Central så märkte jag att han också var nervös, han ville vika sida undan kändes det som, men vi peppade varandra att fortsätta. Vi skulle göra detta tillsammans!  Hur svårt kan det vara ett fråga någon vad klockan är liksom?! Vi fortsatte vidare mot medborgarplatsen och gick längs gatan uppåt till Slussen, vi singlade slant och jag fick börja.. Fan, vilken otur! Rocky satte på sitt tidtagarur på mobilen och klockan var igång!

Jag kände pirret i magen, jag började gå lite hastigt fram, som om jag ville rymma därifrån, jag såg en ung tjej, verkade vara i 17 års åldern så jag beslöt mig för att fråga henne (Hur svårt kan det vara att prata med en fjortis lixom?), så jag gick fram till henne och sa "Ur..Ursäkta mig!!" stammandes, och hon vände sig om och såg på mig. Hennes blick gjorde mig jätte nervös, och jag började stamma mer, svettandes "V..Vad är klockan??" men vad dum jag var, jag hade en klocka på mig! Hon kollade på min klocka och sen upp till mig igen och sa "Haha, stöter du på mig?!" och gick snabbt därifrån. VAD KLANTIGT AV MIG!! Jag klarade inte av längre, så jag tog en paus i 20 min för att samla mod..

Jag tog sedan snabbt av mig klockan och fortsatte fråga vidare, jag var väldigt nervös och min kompis skrattade lite. Jag gick fram till en tjock tjej och frågade henne, och jag fick ett svar, jag kände mig lättad. Därefter frågade jag en gammal tant, inga problem, och fortsatte. Jag kände hur jag blev mer självsäker och inte lika rädd längre, att fråga någon vad klockan är är ju något som alla kan göra! Jag började närma mig slutet, kommit upp i 27, och det ösregnade! Jag frågade en kvinna som gick förbi med ett paraply vad klockan var och gav henne ett leende, jag kände mig inte lika rädd längre. Hon kollade på mig och sa sedan att hon inte kan kolla för att hon håller i paraplyet. Normaltvis skulle jag gått iväg nu, men jag erbjöd mig att hålla i paraplyet åt henne och hon var glad, sen svarade. Jag lyckades!! Jag är så stolt över mig själv! :-)

Rocky: Jag vaknade upp typ 1 timma innan vi skulle träffas så ja fick stressa mig och fixa mig för att skynda mig till platsen. Vi skulle bara fråga vad klockan var liksom, big deal så jag var inte alls nervös, allt var chill! Iallafall, jag träffade min bror Kapten Citrus i södra och vi gick till medborgarplatsen o han fick börja haha vilken loser. Okej, han var tjock med nervös han stammade hela tiden och kunde inte prata med folk, jag trodde det skulle vara lätt men efter jag såg han jag började bli nervös också. Jag började ångra mig. Varför stannade jag inte hemma och spelade WoW istället? Nästan level 80 lään!!

Okej men det var min tur nu och jag glömde vårt uppdrag så jag frågade en pojke istället i början, fett dum men jag skrattade sen frågade jag en tant och hon svarade fast hon gav mig värsta blicken, kollade snett på mig typ. Det ösregnade så det fanns inte mycket folk o ja ville inte ödsla tid så jag gick in i gallerian o där det finns en kafeteria. Jag gick fram till två tjejer i kafeterian och frågade vad klockan var, tjejen svarade direkt ja tror hon gillade mig eller nåt men sen jag frågade alla andra i kafeterian och då började hon kolla konstigt på mig. Hon trodde säkert jag hade alzheimers eller något! Haha jag e tankspridd men inte dum!

Allting gick fett med bra, jag hade bara 1 kvar o fråga o jag började känna mig mer modig. Vet du vad jag gjorde?! Jag gick fram till samma två tjejer jag frågade i början som sedan gav mig konstiga blickar som om jag har alzheimers och jag sa "Ursäkta brudar ja har glömt vad e klockan igen?" fast denna gång de var kalla mot mig! De vände sig om och sa "Jag vet inte" jag kände mig lite ledsen men jag brydde mig inte så jag gick därifrån. VI ÄR BÄST!! DAG 1 AVKLARAD! lätt som fan ju, undrar hur dag 2 blir...

Det var våra upplevelser för idag, ses imorrn!